Målarsuget en kompromiss?

För ett par år sedan följde jag ett infall och gick och köpte staffli, dukar och andra konstnärsregalier. Som ung älskade jag att teckna men det var länge sedan och jag har aldrig försökt skapa något med pensel som inte handlat om att lägga ny färg på en husfasad eller ett gäng golvlister.

Det visade sig vara en extremt trevlig sysselsättning.
Rutinen blev att ställa upp staffli och duk mitt i vardagsrummet, ta på mig trasiga jeans, linne och en snusnäsduk på huvudet. På stereon spelades mycket Lars Demian och på bordet stod ett par Brother Thelonius.

Resultatet blev samtliga dukar som idag hänger i vårt vardagsrum.

Barnen var svårt övertygade om att vi gick en ljus framtid till mötes eftersom det nu skulle säljas konst för typ 6 till 7-siffriga belopp. Det skulle visa sig vara en besvikelse eftersom pappa jag inte var särskilt angelägen om att ens visa resultaten för en annan vuxen människa ;)
MEN. I vår värld passar de bra.

Naturligtvis är ingen av tavlorna färdiga, och de lär väl inte bli det heller (alla som byggt om och inte riktigt lyckas spika fast de där sista listerna förstår vad jag pratar om). Jag vet precis vad som fattas dom men jag vet också att om jag ger mig på dom igen riskerar jag att förstöra det som gör dem bra i nuläget.

Alltså bäst att måla nya!?
Helt plötsligt förstår jag varför riktiga konstnärer målar i serier!
Det är ett sätt att exprimentera och ta med sig det man gillade från förra tavlan till den nya och pröva grepp utan att förstöra allt som gjorts tidigare. Ett resultat av fegehet? Javisst.
Den kompromisslöse skulle naturligtvis slitit ned tavlorna från väggarna och kluddat igång.
Om det blev fel är det bara att börja om från början eller kanske anordna ett tavelbål på gården och dränka sina sorger i Absinth.

Hur som helst. Efter 2 års vila känns det som om det är dags att bli lite konstnär igen.
Det känns lite pirrigt och härligt.
Det är processen och målandet jag är sugen på.
Nästa steg blir att lista ut var jag behöver en tavla och vad för motiv som kan passa på den plats som jag nu har att förfoga över.