Min katt

Kommer inte ihåg vad jag sålde min själ för men Prosit har försökt att driva in den skulden länge nu.

Jävlaranammas påskkalas 2012

Det underbara göteborgsbandet Jävlaranamma ställer till med påskkalas igen. 2011 års tillställning var episk på alla sätt. Självklart är jag enormt sugen av att vara med på ett Moses Christ Superstar till. Det är dock tveksamt om det blir av för min del i åroch det gör ont i hjärtat att veta att om jag vill så ligger det en biljett och väntar :(

IT detektiv på måndag morgon

Måndag morgon kunde börjat roligare. Mailkorgen helt sönderspammad sedan en kattmatsbutik i östra Sverige anlitat en liten tekniker till att skriva en bot som legat och bråkat med vårt system och vår relation till aktörer som t ex Google.
Efter att ha gjort lite ipblockeringar så återstår det att se om det räcker och om problemet är åtgärdat på kort sikt. Lömska bot attacker gillar vi inte och det är väl dags att bygga ut försvaret mot dom.

Presidentval i USA

Presidentvalskandidaterna i USA kampanjar på och som vanligt är valpropagandan där borta på andra sidan bisarr och de verkliga dårarna kommer framkrypande från under sina stenar. Den här skämtsamma postern är bara ett exempel som inspirerade hårresande inlägg.
Jag tycker att postern i sig är charmig och rolig även om den nog tyvärr inte får effekt :)

Vilse i världen?

Alla vet väl att vin kommer från Frankrike eller Italien, whisky från Skottland, rom från Jamaica, gin från England etc. Jag har upptäckt att jag förvirrat mig från den rätta vägen och att mina favoriter inte kommer från de väntade platserna. Här kommer några avvikelser:

Ta öl. Det görs bra öl på många ställen i Europa men öl från USA brukar av mina vänner skämtsamt jämföras med att "älska i en kanot" - "fucking close to water". Skruvkorkar på ölflaskorna imponerade när man var ung men tappade sin charm när man växte upp. Ändå är min favoritöl utan konkurrens från Californien. Brother Thelonious är ett fantastiskt smakrikt öl som jag verkligen rekommenderar. Starkt med ungefär 9,5% och inte direkt gratis gör det till ett öl för särskilda tillfällen.

När det gäller whisky har det alltid varit en självklarhet att den skall vara från Skottland. Single Malt. Diskussionerna har snarast rört sig om ålder, region, rökighet. Att nämna amerikanskt här är fortfarande otänkbart. Bourbon är ett skällsord. Första gången jag prövade japanskt var det ytterst tveksamt. Nu blir jag överförtjust om jag får njuta av ett glas Nikka. Det är naturligtvis roligt att Japan tar favoritplatsen från anrika högländare men tronen är inte säker. I julas fick jag en MacMyra av syster och svåger och det får man säga att svenskarna stormar tronrummet.

Irland missar alltså ölen och Skottland whiskyn men nu hamnar vi i alla fall på de Brittiska öarna

för nu skall min favorit inom gin koras. I mina ögon ÄR gin engelskt. London Dry Gin är huvudkategorin inom gin. Beefeaters marcherar omkring på etiketterna..Man tycker att flaskorna skriker London efter en. Men naturligtvis snuvas England på titeln eftersom den absoluta favoriten inom gin kommer från ärkefienden i norr: Skottland. I tuff konkurrens med Bombay Sapphire så måste jag säga att Tanqueray är den gin jag uppskattar bäst. Skottland tar en skalp i alla fall. Det känns bra att grunden till 007´s martini är på den riktiga Bonds hemmamarker.

Så kommer vi till vinet. Självklart skulle vi nu hamna i Frankrike, Tyskland, Italien eller möjligen Sydafrika eller någonstans i sydamerika men nej. Åter igen landar vi i CA, USA tack vare vinet Gnarly Head. Ett underbart, fylligt och smakrikt vin som jag alltid försöker få mina vänner att smaka på.

Det finns numer också på låda även om jag tycker att det tappar lite i kvalitet där.

Pingviner oO

Ytterligare en kväll tillbringad med yngste sonen Lukas ihopmysta tittandes på TV-serien Pingvinerna från Madagaskar.

Det är något speciellt med pingviner. Även om jag kanske inte är helt nöjd med TV-serien så gillar jag, och många andra jag vet pingviner. Rent uttalat.

Vår 4e musketör: "Prosit"

Den 4e killen i vårt hem är också näst äldst och en inte helt ofarlig katt vid namn Prosit. Namnet förtjänade han som kattunge eftersom han verkade vara allergisk mot sig själv och befann sig i ett ständigt nysande.

Han är idag 15 år och extremt social. Han är med på allt som händer. Sover på oss så fort vi inte är i stående position. I stående position är vi för övrigt inte säkra heller eftersom Prosit någon gång i 2års åldern upptäckte att man kan sitta på axeln på människor och styra dom till platser genom envist jamande. Detta sparar om inte annat in höga jobbiga hopp.

Prosit har ett extremt dåligt sinne för humor och svarar på skämt med aggression i form av klor och tänder. Jag blev väldigt inspirerad av bilden ovan men jag hoppas att jag kommit på bättre tankar innan jag kommit hem. Om Prosit skulle råka ut för det där skulle jag nog behöva sy som resultat.

Jag och kakmonstret menar att det var bättre förr

Jag och killarna är egentligen rörande överrens om vad som är gott att äta och inte men vi står ändå för utmaningar till och från.

Av någon outgrundlig anledning så har naturen sett till att man när man passerar en viss ålder blir mer effektiv på att lagra energi på kroppen. Dessa extra reservoarer rimmar som alla vet illa med "beach [välj år] projekt".

Inspirerad av arbetskamrater har jag prövat metoden LCHF. Intressant, effektivt, dyrt och jäkligt mycket att kånka hem från affären. Inte heller något som jag vill utsätta pojkarna för. De växer och skall ha riktig mat. Dock älskar jag dem för att de är förstående och uppmuntrande.

Nu kanske det är ett tecken på att jag borde börjat för länge sedan.. Men jag väljer att tolka det som att mina pojkar älskar mig och stödjer mig i allt jag gör :)

LCHF handlar ju bland annat om att skippa så mycket kolhydrater som möjligt. Potatis, bröd, pasta och ris är absolut inte med på menyn. Nu är det ändå så att jag och killarna är stora fans av fredags- (och för den delen lördags-) mys. Det kan inte hjälpas att när de fyller skålarna med chips, ostbågar och glasen med Coca Cola så känner jag mig lite som min gamla favorit kakmonstret här ovan. Denna gigant från min ungdom skall ryktesvägen nu ha blivit matpolitiskt tvättad till en mer hälsosam approach. Hans kakor har bytts ut mot frukt och bär och jag förstår verkligen hans frustration!

Heter han fortfarande kakmonstret? Eller är det fruktmonstret nuförtiden? Jag anser att det mest humana/monstervänliga skulle varit att låta honom fortsätta glufsa kakor "offair" och ersatt honom med en mesig kusin eller något. Men nej. Den stackarn råkade riktigt illa ut i sin TVkarriär :P

It´s OK to like Takei

George Takei, för de stora flertalet som den skådespelare som gestaltade Sulu i Star Trek men också känd som en talesman för gayrörelsen i USA.

I delstaten Tenessee finns lagförslaget kallat "dont say gay"-lagen som skall förbjuda lärare i skolan att ta upp homosexualitet vilket sporrade George till att låna ut sitt namn som ett substitut till ordet gay. Kampanjens slogan lyder "It´s okay to be Takei".

George Takei finns tillgänglig via facebook där han idag har 1.300.000 personer som följer hans personliga sida. En sida som jag måste rekommendera som mycket underhållande och ofta insiktsfull.

Just nu engagerar sig George Takei i en musikal som tar upp ämnet med de japanska uppsamlingslägren som fanns i USA i samband med 2a världskriget. Något som George själv fick uppleva.

2012 är det nya 1984

Nya och hårdare lagar som hanterar övervakning av datatrafik.
Storebror ser dig bättre än någonsin och vi orkar inte riktigt stå emot.
Jag högaktar mina vänner som nu ivrigt diskuterar fenomenet på facebook.
Eftersom det faktiskt finns förespråkare även för ingreppen så svallar diskussionen som en pingpongstudsande taifun. Mycket känslor och viktiga ämnen.

Men jag orkar inte lägga mig i diskussionen.
Det är inte för att jag inte bryr mig.
Det handlar om att frågan försvinner i ett fäktande diskussion mellan personer med fasta åsikter som inte lyssnar på varandra och istället för argument ser en samling ord som man kan angripa på något sätt.

Mitt problem är mycket större än en ny datalag och ökad övervakning. Jag har tappat förtroendet för möjligheten att diskutera djupare frågor med människor eftersom jag inte får inteligenta svar utan studsad propaganda.

När vi tappar en konstruktiv debatt så kommer frågorna vi pratar om att genomföras utan att vi kan påverka. I mina ögon liknar jag debattörerna till menlösa "kravallpoliser" som bara stoppar upp "rörelsen" i frågan och håller den säkert borta från de viktiga poängerna.

Så min kära vän "skivbolagsdirektören" som står på sin pallisad, viftar med sin flagga och kastar gatsten mot envar som höjer sin röst. Jag beundrar ditt mod att utmana så många av dina vänner. Men innan du (och för den delen de du utmanar) faktiskt lyssnar på vad som ifrågasätts så kommer jag inte att prata med dig/er.
Inte i viktiga frågor.
Ni får nöja er med det vanliga sociala "hej hur mår du, hoppas att allt är bra".
I den nya datalagens samhälle så är det naturligtvis precis vad man fruktar på ett samhällsocialt plan. Vi diskuterar inte längre passionen, rättigheterna, moralen. Vi levererar en social fasad. Skillnaden blir att nu gör jag det för att jag är desillusionerad, imorgon gör jag det för att jag är rädd för represalier.

Målarsuget en kompromiss?

För ett par år sedan följde jag ett infall och gick och köpte staffli, dukar och andra konstnärsregalier. Som ung älskade jag att teckna men det var länge sedan och jag har aldrig försökt skapa något med pensel som inte handlat om att lägga ny färg på en husfasad eller ett gäng golvlister.

Det visade sig vara en extremt trevlig sysselsättning.
Rutinen blev att ställa upp staffli och duk mitt i vardagsrummet, ta på mig trasiga jeans, linne och en snusnäsduk på huvudet. På stereon spelades mycket Lars Demian och på bordet stod ett par Brother Thelonius.

Resultatet blev samtliga dukar som idag hänger i vårt vardagsrum.

Barnen var svårt övertygade om att vi gick en ljus framtid till mötes eftersom det nu skulle säljas konst för typ 6 till 7-siffriga belopp. Det skulle visa sig vara en besvikelse eftersom pappa jag inte var särskilt angelägen om att ens visa resultaten för en annan vuxen människa ;)
MEN. I vår värld passar de bra.

Naturligtvis är ingen av tavlorna färdiga, och de lär väl inte bli det heller (alla som byggt om och inte riktigt lyckas spika fast de där sista listerna förstår vad jag pratar om). Jag vet precis vad som fattas dom men jag vet också att om jag ger mig på dom igen riskerar jag att förstöra det som gör dem bra i nuläget.

Alltså bäst att måla nya!?
Helt plötsligt förstår jag varför riktiga konstnärer målar i serier!
Det är ett sätt att exprimentera och ta med sig det man gillade från förra tavlan till den nya och pröva grepp utan att förstöra allt som gjorts tidigare. Ett resultat av fegehet? Javisst.
Den kompromisslöse skulle naturligtvis slitit ned tavlorna från väggarna och kluddat igång.
Om det blev fel är det bara att börja om från början eller kanske anordna ett tavelbål på gården och dränka sina sorger i Absinth.

Hur som helst. Efter 2 års vila känns det som om det är dags att bli lite konstnär igen.
Det känns lite pirrigt och härligt.
Det är processen och målandet jag är sugen på.
Nästa steg blir att lista ut var jag behöver en tavla och vad för motiv som kan passa på den plats som jag nu har att förfoga över.

Skräp på nätet

Det finns mycket skräp på internet.
Knappast någon nyhet.

Ett växande fenomen är bloggar drivna av företag i syfte att förstärka placeringar på sökmotorer för företagets egentliga hemsida som aldrig är avsedda att läsas av en mänsklig besökare.

Att det länkas från bloggar och vanliga hemsidor är inget konstigt och en naturlig rekomendering till riktiga läsare att gå till andra sidor och se på relevanta saker. Men här handlar det om bloggar som aldrig är tänkta att läsas av dig som besökare utan som bara hanterar sökordskonstellationer och strategiskt riktade länkar enbart ämnade för att sökmotorernas spindlar skall förstärka företagets huvudsidas organiska sökresultat.

Är det bra eller dåligt? Bloggarna i sig själva får mer kraft av att vara starka i sina valda sökresultat vilket gör att de sökmotoroptimeras även i sig själva. Detta förorenar sökresultatet för dig som användare av sökmotorerna.
Om det var så att det innebar att verkliga bloggare slapp inlägg från annan part med enbart seo syfte så skulle det kanske ha en del korn av nytta, men tyvärr lär inte det ena verktyget utesluta det andra. För attt slippa oönskade seolänkar i den egna bloggen så kan du ju använda dig av nofollow.

För mig är det irriterande eftersom jag genom jobbet stöter på mer och mer av nonsenmaterial på nätet som jag tvingas lägga tid på.

Vet du vem du handlar av när du är online?

Gång på gång stöter jag på webbhandlare som vägrar låta sig identifieras.
Jag kommer in på någon shop och hittar något som intresserar mig till ett acceptabelt pris.
Men ingenstans på hemsidan finns det information om vem som står bakom butiken.
Jag har ingen aning om vem jag tänkt att handla av.
Varje gång vägrar jag resolut att bli kund.

Är det inte en grundläggande rättighet för mig som konsument att veta vem jag handlar av?
Varför väljer handlaren att vara anonym?
Det måste ju finnas en orsak till att de inte visar vilka de är.

Om jag inte vet vem som har ansvaret att leverera en vara/tjänst till mig så minskas ju mina möjligheter drastiskt att agera vid problem vid eller efter en leverans med felaktigheter. Vad händer vid ånger, felleverans, skada eller andra situationer som kan uppstå?
Detta påverkar direkt mina möjligheter att tillvarata mina lagstadgade rättigheter som kund.

Jag har heller ingen möjlighet att referera till företaget bakom hemsidans fasad. Är det lagligt? Betalar det skatt? Finns det en historik som är så negativ att jag inte vill stödja företaget som kund?

Att vara en anonym handlare på internet är alldeles för lätt och det är ett oseriöst sätt att bedriva verksamhet. Ansvaret på att motverka detta faller på dig som kund. Om du inte vet vem du handlar av så låt bli att handla där. Gå till någon som vågar visa sitt rätta jag och handla där istället.

Fyra killars liv och tankar i västra Sverige. I fallande åldersordning pappa Robban, katten Prosit och sönerna Felix och Lukas